Tredje person i vår serie om GIF-profiler är Björn Engström. Björn toppar adelskalendern på 100+200+400 m. Han håller även GIF:s klubbrekord på 400 m och 400 m häck.

Björn Engström tillhör den ganska stora grupp hälsingar som haft framgångar i Gefle IF:s färger. Björn är född 7 april 1975 och växte upp i Järvsö. Friidrottandet började också i Järvsö IF med legendariske Olle Arvidsson som ledare och minst lika legendariske Bosse Lindholm som tränare från 15-årsåldern. Bosse hade varit en lovande höjdhoppare som blev häcktränare redan i 20-årsåldern. Han flyttade från Stockholm till idylliska Järvsö och var sedan landslagsansvarig för häck (med specialiteten lång häck) från slutet av 1960-talet ända fram till OS i Athén 2004!

Med en sådan tränare blev det naturligt för Björn att styra inriktningen mot lång häck. Men långt innan dess hade Björn börjat friidrotta: -Jag var nog bara 5-6 år när jag började, berättar Björn. –Men det var väldigt lekfullt och jag var inte alls duktig som liten kille. Jag testade alla grenar, kastade slägga och en massa annat. Jag är det typiska exemplet på att man kan bli en bra senior utan att vara barnstjärna.

Det var först som 16-åring som det började att ta fart. Det året nådde Björn USM-final på 300 m häck och blev fyra, följd av ett Skol-SM-brons. Som 17-åring tog Björn första JSM-medaljen, ett brons i P18 300 m häck. Vid JSM 1993 i Karlskrona var han sedan dominant med P18-guld i både 400 m och 300 m häck! Tidsmässigt var han nu nere på stortiderna 48,52 och 37,49. Det blev så landslagsdebut i U-Finnkampen med en klar seger på 300 m häck.

De följande åren fortsatte Björn att gå framåt med nya JSM-medaljer och J-landskamper. Samtidigt började Björn att komma i kontakt med Gefle IF. Orsaken var att Bosse Lindholm engagerats som häcktränare i GIF, med inriktning på bl a löpare som Joakim Lundqvist, Björn Lundin och Caroline Carlberg. Bosse besökte ofta Gävle och när hallen i Bollnäs öppnades blev det många pass där. Givetvis blev det många kontakter mellan Björn och GIF-gänget

Vintertid förändrades snart Björns tillvaro. Hans resultat hade uppmärksammats av ett antal amerikanska universitet och hösten 1995 blev Björn Texas-bo. Nu väntade fyra år vid University of Texas at Arlington. UTA var en svenskkoloni just utanför Dallas, med John Sauerhage som huvudcoach. Björn startade en fyraårsutbildning i journalistik, marknadsföring och statskunskap. Den skulle visa sig vara användbar.

Kombinationen av USA-studier och friidrott i Sverige är svår. USA-säsongen är lång. Inomhus januari-mars och normalt bara ett par veckors paus innan utesäsongen körs april-juni. Ofta blir det ingen eller en kort säsong hemma i Sverige.

För Björn fungerade upplägget med USA-studier riktigt bra. Resultaten var bra 1996 och andra året, 1997, medförde ett lyft med 47,55 på 400 m och 51,09 på 400 m häck. Vid SM i Sundsvall tog Björn silver på 400 m häck bakom Niklas Wallenlind och det blev sedan Finnkamp, denna gång i seniorlandslaget. Han fick även chansen vid premiären för U23-EM i finska Åbo.

Samtidigt uppkom problem i Björns förening Järvsö IF. Man hade under några år haft en allians med Ljusdals IF under namnet Västhälsinge FI, men återgått till Järvsö IF. Trots att föreningen var liten hade man t o m fixat ett SM-brons på 4 x 400 m år 1994. Men olika problem gjorde att Björn hösten 1997 valde att tävla för GIF, och på så sätt träna vidare för Bosse Lindholm. Med från Järvsö följde f ö också 18-årige Håkan Eriksson.

Gefle IF hade nu en Texas-baserad aktiv i leden. Ja, faktiskt två. Vid närbelägna University of Texas in Austin huserade nämligen vår spjuttjej Katarina Eklöf. Vintern 1998 gick bra för Björn. Han noterade 48,25 på 400 m och t o m 47,61 på en bana som visade sig vara totalt 1,5 m för kort.

Under våren 1998 jagade Björn en tid som skulle kvala in honom till USA:s studentmästerskap på 400 m häck. Han sänkte omgående Guido Ripkes distriktsrekord till förs 51,87 följt av 51,52 och 51,12. Den 2 maj persade han hemma i Arlington med 50,86. Tre veckor senare gick det ännu snabbare. I Atlanta bättrade han sig till storfina 50,46! Det räckte till för att kvala och Björn kunde delta i studentmästerskapen, dock utan att nå finalen.

Hemma i Sverige pågick säsongen för fullt. Björn kom precis hem i tid för att springa 4 x 100 m vid SM där GIF blev femma. Vid Europacupen i Malmö sprang Björn en mycket fin sträcka på 4 x 400 m. Det verkade bra inför sommaren.

Kort därpå hade Björn sin finaste stund i GIF:s färger. Herrlaget hade kvalat till Lag-SM-finalen i Karlstad. Björn tog på sig en stentuff dubbel – 400 m häck och 400 m med bara två timmar mellan loppen. Björn sprang - och vann båda! Det var den tyngsta insatsen en bragdartad dag som gav Gefle IF SM-brons i Lag.

Efter detta väntade SM på Stockholms Stadion och jakt på en ny SM-medalj. Medan det för Johanna Sellman blev en fullträff blev det för Björn en rejäl missräkning. Dessutom en som han inte kunde rå över. Björn kvalade enkelt till en på förhand ovis final. Med 120 m kvar låg Björn delad trea. Men då kom ledande Niklas Wallenlind fel till häck åtta, slog i och slog dessutom i Björns häck. Björn landade rakt på sin häck som nu stod snett över banan. Han tappade totalt rytmen och joggade i mål som åtta. Niklas Wallenlind tappade själv så mycket fart att även han missade medalj medan segern gick till MAI:s Niklas Eriksson på 50,94. Väl inom räckhåll för Björn således.

Björn satsade nu på 400 m och ett möjligt svenskt lag vid EM i Budapest. I början av augusti persade han två gånger i rad. Först 47,48 i Malmö, 0,08 under Niclas Norlings klubbrekord. Två dagar senare var han tillbaka på Stockholms Stadion och persade med 47,28. Det blev hans snabbaste lopp i karriären.

Det blev inget svenskt EM-lag på 4 x 400 m. Däremot fick Björn springa 400 m i Finnkampen. Han var fyra i mål med 47,53 bara för att bli diskad för linjetramp i sista kurvan. Björn sprang snålt och var flera gånger nära diskningar både på 400 m och 400 m häck.

Björn hade nu ett år kvar i USA men var skadad stora delar av 1999. Väl hemma i Sverige hösten 1999 hamnade bopålarna i Stockholm. Men vintern 2000 gjorde Björn en överraskande fin insats vid SM på 400 m i Bollnäs. Han tog sig till final och slutade fyra. Nya skadeproblem och mycket jobb gjorde dock att Björn slutade hösten 2000. Han hade fått jobb vid USA:s ambassad i Stockholm och satsade på detta.

Därför kom det ett oväntat samtal till GIF i början av 2002. Björn ville göra comeback inför SM i Gävle. Det blev en överraskande bra comeback, trots att Björns arbete ibland ställde till det. Inför en av sommarens stortävlingar fick han t ex med ett par dagars varsel åka med en baltisk handelsdelegation till New York. Inte direkt den bästa uppladdningen inför ett SM…

SM gick så bra som man kunde begära. Björn var chanslös på medaljplats men slutade fyra på årsbästa 52,91. Mikael Jakobsson vann på stortiden 49,38. Snabbare än så har ingen svensk sedan sprungit t o m 2007.

Det blev den sista aktiva satsningen inom friidrotten för Björn. Han hjälpte Järvsö IF på motionsbasis under 2003. Men annars har det varit arbete och USA-bördiga hustrun Tiffany som stått i centrum. Det är en glad och avslappnad Björn som talar med redaktionen Nyårsdagen 2008:

-Vi bor i Hammarby Sjöstad sedan några år. Jag lämnade ambassaden för tre år sedan. Nu jobbar jag åt ett företag med passande namn, nämligen BabyBjörn, skrattar Björn. –Vi är ledande vad gäller bärselar och andra babyprodukter. Jag är säljansvarig för Asien och Australien, vilket medför en hel del resor. Men det är kul och utmanande, menar Björn.

Han har fortfarande kontakt med sin tränare Bosse Lindholm: -Bosse fyllde ju 65 i fjol. Men han inte typen som vill binda flugor eller spela golf, säger Björn med ett leende. Så nu är han delägare i ett gym i Ljusdal.

Samtalet kommer också in på barnsatsningar: -Det är ju så totalt ointressant vem som är bäst när man är 11-12 år. Visst skall man försöka bli bättre, men det gäller främst att ha kul. Det är först senare som man kan avgöra vem som blir bra som senior. Jag är et bra exempel på det själv, konstaterar Björn.

Björn passar också på att hälsa till alla GIF-are: -Jag hade fina år i Gefle IF. Jag dyker nog upp och kollar hur det går för GIF-arna när ni kommer till Stockholm framöver. IUSM är visst på gång i mars. Det vore väl ett bra tillfälle, avslutar Björn Engström.

MATS ÅKERLIND