Signerat : Ewa Johansson
EM-deltagande,
fem SM-guld utomhus och ett SM-guld inne. Dessutom 2 silver och fem brons i SM.
Klubb- och distriktsrekord på 200 m, 300 m, 400 m, 800 m, 400 m häck, 4 x 100 m
och Stafett 1000 m. Det är
dags att presentera
Att vara med Ewa under toppåren var som att uppleva en urkraft. Stark, snabb, tuff, orädd och samtidigt glad och generös. Träningarna var oerhört tuffa. Inställningen vid tävlingar lika tuff. Gränserna var till för att brytas och flyttas. I GIF:s serielag var Ewas schema oftast givet. Först 400 m häck. Sedan lite vila följt av 400 m. Avsluta med 4 x 100 m! Och om man då sprang som Ewa 1992 – 400 m på 54,4 och så 400 m häck på 57,6 – då inser man att det kunde vara tungt att köra 4 x 100 m (där GIF den dagen sprang på 48,8…)
Hur började nu detta? Ewa föddes 4 januari 1964 och växte upp i idylliska Sörforsa, en dryg mil utanför Hudiksvall. Idrottandet började med skidor i Forsa IF.
- När jag var 11 år hade vi en samling i klubben, minns Ewa. -Man visade en film om friidrott och berättade att FIF skulle starta träningar. Det verkade kul och jag bestämde mig för att testa.
- Min skidledare Nisse Wetterlind skötte också friidrotten och han var väldigt bra. Den sortens ledare som stöttar och hjälper. Han var viktig för mig, berättar Ewa.
Friidrottandet startade som för många andra: - Lilla OS i Järvsö och start i alla grenar, skrattar Ewa.
- Det var bara att testa. Jag upptäckte då att jag gillade häcklöpning och att det gick bra. Så det blev specialiteten.
Ewa hamnade snabbt i svenska ungdomseliten och var stjärnan från den lilla klubben. Hon tog USM-brons och Skol-SM-silver på 300 m häck 1980. 1981 kom ett JSM-brons på 300 m häck. 1982 borde gå ännu bättre men så blev det inte. Olika problem gjorde att resultaten stagnerade och karriären verkade gå som för så många andra, mot ett slut innan senioråldern.
Hösten 1983 var det dags att skaffa en utbildning. Ewa
flyttade till Gävle och började på förskollärarutbildningen. Där fanns redan
hälsingekompisen Katarina Törnros från Söderhamn som året före börjat tävla för
Det blev dock en något långsam start. 1984 var resultaten bra, men ändå lite under nivån från ca 1981. Med 62,19 på 400 m häck slog hon dock sitt första klubbrekord. Hon var också med att vinna JSM-silver i K22 4 x 100 m. Året därpå, 1985, gick Ewa framåt och klockades bl a för 60,00 på 400 m häck och 56,31 på 400 m.
1986 innebar ett till litet lyft. 59,97 på 400 m häck gav en överraskande fjärdeplats vid SM. Ändå var inte Ewa direkt dominant i GIF. Katarina Gustafsson tog t ex över klubbrekordet på 400 m med 55,54.
Samtidigt tog pluggandet i Gävle slut. Jobb fanns det hemma i Hudiksvall och där fanns även pojkvännen Jan ”Bibben” Hedlund, dukig fotbollsspelare. Men i GIF fanns tränaren och kompisen Katarina Törnros, plus flera dukiga aktiva. SM 1987 skulle komma att köras i Gävle. Ewa blev kvar i GIF.
SM-året 1987 gick som vanligt. Ewa blev bättre. Hon slog klubbrekorden på 200 m, 400 m, 100 m häck och 400 m häck. Vid SM på Gavlestadion kämpade Ewa till sig brons på 400 m och en fjärdeplats på 400 m häck. Belöningen blev landslagsplats i Finnkampen på 4 x 400 m. Den landslagsplats som man väntat på 1981-82 blev nu verklighet. Laget förlorade men nu var Ewa blågul.
Ewa tränade hårt för att bli bättre. Det slet också på kroppen. Resten av karriären hade hon känningar av hälsenorna och ibland även fötter och knän. Det blev pauser och Ewa tävlade sparsamt inomhus. Ibland även ute.
1988 innebar en ny situation för Ewa. Hon var plötsligt landets bästa på 400 m. Individuell landslagsdebut gjorde hon på Gavlestadion när GIF arrangerade landskamp mot Ungern och Schweiz. Innan SM klockades hon för stortiden 53,86 och åkte till Eskilstuna som klar favorit.
- Segern vid SM i Eskilstuna är nog mitt bästa minne, menar Ewa. –Jag var inte van att vara favorit och det var pirrigt innan. Så känslan när jag vann var mest en känsla av lättnad. Jag var så glad att jag hade klarat av allt som folk runtom förväntat sig.
SM 1988 var en triumf. Guld på 400 m med pers 53,74. Dessutom ett minst sagt sensationellt brons på 200 m med 24,11. Den tiden är ännu klubbrekord för GIF. Vid Finnkampen sprang Ewa 400 m, 400 m häck (pers med 57,35) och 4 x 400 m. Nu var hon landslagsankare.
Ewa tävlade lite inomhus 1989. Inte vid SM, men hon fick ändå springa stafett i landskampen mot Finland i Luleå. Våren 1989 kämpade Ewa med skador och kom sent i form, Men den kom och från slutet av juli var formen suverän. SM i Borås gick oerhört bra. Först guld på 400 m och så även guld på 200 m! Ewa är därmed GIF:s enda individuella dubbelmästare vid SM.
Författaren och Ewa har ett gemensamt, smått bisarrt minne från SM 1989: - Radiointervjuerna, skrattar Ewa. De var osannolika!
- Det började med en intervju gjord av en lokal kille i Borås, fortsätter Ewa. - Han började så här: ”- Vi har nu besök av Gefles Ewa Johansson, som vann 400 m häck.” -400 m SLÄTT, sade jag. ”- Ja, Ewa Johansson, som vann 400 m Fritt…”. -400 m SLÄTT, upprepade jag! –Den killen hade inte så mycket grepp på vad han pratade om!
Det var inte slut med konstiga intervjuer. 1989 hade mobilerna inte slagit igenom för sådant. Radio Gävleborg behövde en intervju till morgonprogrammet. Författaren gjorde upp med reportern C-H Eklund om att träffas vid Statoil Hagaström för bandning. När vi kom dit var klockan 02.30. En sömnig Ewa klev ur bilen för att prata med ungefär lika sömnige C-H. Men precis när de började rullade en stor öppen raggarbil in på platsen. Med Magnus Ugglas ”Jag mår illa” på maxvolym cirklade de varv efter varv runt intervjuparet som gjorde sitt bästa att undvika gapskrattet! Det var inte heller så långt från gapskratt när författaren och Ewa påminde varandra om episoden.
Dagarna därefter var Ewa glödhet. Det blev 53,21 på 400 m i Stockholm (ännu klubbrekord för GIF), direkt följt av 53,30 vid Europacupen och 53,79 vid Finnkampen. Ewa testade också 800 m och sprang i Östhammar in på 2.06,55, inte så långt bakom Maria Akraka. 1989 blev Ewas kanske bästa säsong.
Nåja, säsongen 1990 var inte så illa den heller. Ewa tävlade denna vinter mer inomhus. Hon vann SM i nyöppnade Friidrottens Hus i Göteborg med storfina 54,45 och tog silver på 200 m med 24,46. Det blev Finnkamp inomhus igen, nu i nyöppnade Globen. Ewa blev 2:a på 400 m med klubbrekord 54,30 och var starttjej i det vinnande stafettlaget. Inför sommaren var Ewas och Katarinas plan klar. Ewa skulle till EM i Split.
Det fanns två EM-chanser. Dels som stafettlöpare, dels på endera 400 m eller 400 m häck. Känslan var att chansen kanske var större på 400 m häck och det blev en satsning på häck. Ett tufft beslut, den svenska bredden var stor. Men Ewa fick till riktigt bra lopp i juli. Först 57,21, så 57,13 och så följde en fullträff. Den kom vid en gala i finska Lohja den 29 juli och tiden blev sensationellt fina 56,39!
SM i Karlstad skulle betyda mycket. Ewa inledde med att vinna 400 m på 53,33, bara dryga tiondelen från perset. Sen laddade hon om och kvalade in till finalen på 400 m häck. Det skulle bli en enormt bra final, den bästa hittills i SM-historien. 20-åriga Frida Johansson rusade i försöken in på 56,83, pers med nära sekunden. I finalen dominerade Monica Westén och vann med 55,45. Monika Klebe, bl a SM-etta på 400 m 1987, persade med 56,47 och tog silvret. En något sliten Ewa tog bronset på 56,89 medan Frida Johansson missade medalj trots 57,40!
Ewas starka säsong gjorde att hon och Monica Westén fick klartecken till EM. Monika Klebe säkrade vid Finnkampen den tredje platsen. Detta är ett av få tillfällen då Sverige tvingats lämna aktiva hemma som klarat den internationella A-gränsen inför ett mästerskap. Frida Johansson skulle dock komma tillbaka – med besked – de följande åren.
Efter en stark Finnkamp var det dags för EM i Split. Resultatet blev godkänt men ingen fullträff. Ewa sprang på 57,38 i försöken och blev utslagen.
- Det där irriterar mig ännu, suckar tränaren Katarina Törnros. – Ewa hade en av favoriterna utanför sig och när den tjejen startade lite försiktigt hamnade Ewa i samma tempo och det kunde hon inte reparera. Jag tror hon kunde ha sprungit under 56 sekunder med ett perfekt lopp.
Inte heller stafettlaget räckte fram till final, trots en tid bara sekunden från svenska rekordet. Däremot blev EM lyckat för Monica Westén som tog bronset på 400 m häck.
Värt att notera från 1990 var också att Ewa var ankare i det GIF-lag som tog brons på 4 x 400 m vid SM.
De kommande säsongerna handlade mycket om Ewas ömmande hälsenor. Vid flera träningsläger på vårarna fick hon mest köra våtväst och rehab. Likafullt fortsatte det att gå bra. Ewa var bofast i landslaget. 1991 blev det SM-silver på 400 m. Vid SM 1992 i Umeå var Ewa åter tillbaka på topp och vann ännu ett SM-guld på 400 m. 1993 blev sedan hennes sista säsong. Efter SM-brons och en sjunde Finnkamp var det dags att lägga spikskorna på hyllan.
I början av artikeln skrev vi om SM-meriterna. Landslagskarriären var inte heller så pjåkig. Inklusive EM gjorde Ewa 15 blågula uppdrag. Hon gjorde 15 individuella starter och 15 stafetter – totalt 30 starter!
- Frågan är om inte Finnkamperna är bland de roligaste minnena, säger Ewa i januari 2008. - Lagkänslan, publiktrycket och stämningen gjorde en Finnkamp till något speciellt. GD-galorna hemma på Gavlestadion var också kul och EM. Och visst kändes det skönt att vinna SM-gulden.
Ewa har fortfarande kontakt med ett antal GIF-are. Tränaren Katarina Törnros och hennes sambo Tommy Jonsson (också han en viktig rådgivare) är nära vänner till Ewa och sambon Janne. Ewa har annars särskilt varma känslor för en av sina gamla GIF-ledare: - Leo Tihvan är helt underbar! Han kunde göra hur mycket som helst för dig och han har sån värme. Det handlade inte om träning, Leo såg människan bakom resultaten.
Ewa och Janne bor nu i Sörforsa med sönerna Johan (f 1996) och Pelle (f 1999). Ewa jobbar på en förskola i Hudiksvall och trivs med arbetet. Båda sönerna spelar ishockey i Hudiksvall. Hur är det då med det egna idrottandet?
- Jag kör lite styrka och joggar en del, berättar Ewa. – Men efter en lång tuff karriär har man några skavanker och jag är inte direkt redo för spikskorna just nu, skrattar Ewa.
Ewa håller en del kontakt med
friidrotten: - Jag har åkt på galor och SM ibland. I sommar är det visst SM i
Signerat :